RSS Flöde

Månadsarkiv: augusti 2012

Kärlek vid första ögonkastet

Postat den

Igår träffade jag en ovanlig kvinna. Hon var nyligen fyllda 100 år. Boendes i eget boende. 4 kalas hade hon haft i samband med födelsedagen. Snabb i repliken och humoristisk var hon. Behöver jag säga att jag älskade henne från första stund? 

Hon berättade att hon hade haft en syster, som var väldigt vacker. Ja, det förstår jag, sa jag. För du är också mycket vacker. Hon tittade förvånat på mig. Det har jag aldrig hört förut, sa hon. 

Det förefaller obegripligt. Hon var mörk i hyn, med klara, rena drag. Hennes son sa att hon sett ut som en italienska i unga dagar, med brun hy och svart hår.

Det här är den stora förmånen med mitt jobb. Möten med unika människor, som alla har sin egen historia. Och som jag älskar att lyssna på deras historier. Tänk er en hundraårings levnadsberättelse. Hur fascinerande är inte det?

Att inte härda ut

Postat den

Jag, som i de flesta sammanhang är en lugn och tystlåten person, kan ibland inte vara tyst. Jag måste lägga fram en åsikt, trots att jag vet att det kan bli komplikationer för min egen del.

Jag gjorde det förra året. Ganska rejält, till och med. Jag ställde mig på barrikaderna och hävdade att de svårast sjuka, de i livets slut, inte fick den vård de borde ha rätt till. Och att deras anhöriga inte fick den stöttning, som de borde ha rätt till. Att vi i kommunen fick ta hand om de svårt sjuka, som mer eller mindre kastades ut från sjukhusen.

Att jag gjorde vad jag gjorde, ledde till stora rabalder. Det hände saker som ni inte skulle kunna tro på. Och jag tystades ner. Effektivt och skoningslöst.

Ett drygt halvår har jag famlat i tystnaden. Men nu känner jag i mitt hjärta att det inte går längre. Priset för tystnaden är högre för mig, än priset för frispråkigheten.

Så snart tar jag bladet från munnen igen. Att inte stå på de svagas sida, leder till en oerhörd konflikt inom mig. En konflikt som jag snart inte härdar ut.

Bort, bort

Postat den

Jag vet att det pågår en idrottstävling i London. En riktigt stor tävling dessutom. Men av någon outgrundlig anledning har jag inte varit ett dugg intresserad av den. Inte tittat en minut, ens en gång. Jag vet inte varför. Förr har jag åtminstone till viss del tittat på OS och glatt mig åt svenska framgångar. Men nu ….kunde inte bry mig mindre.

För självupptagen kanske. Känns som om jag är inne i ett destruktivt flöde, där orken att ta in omvärlden sinat. Jag är värsta bittra gnällkärringen. Jag vill bort. Vill leva ett annat liv. I en familj.

Jag vill leva min dröm. 

Ögon att drunkna i

Postat den

I min sommarstuga finns nu förutom jag, två stycken hundar. Min egen Kezzi och så lånehunden Sebbe, vars ”föräldrar” är på resande fot i helgen.

Sebbe är en liten rackare, mindre än min hund, som ändå inte är någon stor hund. Sebbe har också några år på nacken. Vilket innebär att han är bossen. Det är liksom ingen som helst tvekan om den saken. Lyckligtvis är min hund duktig på det sociala spelet mellan hundar, vilket innebär att han backar när Sebbe har åsikter. Och det har han. Rätt mycket, faktiskt.

Och så har han fantastiskt vackra bruna ögon. Som man nästan drunknar i. Sebbe kommer att förgylla vår tillvaro en vecka i september också. Förhoppningsvis är vädret skapligt, så att vi kan vara i stugan då också.

September får gärna komma rätt snart nu. Sommaren är liksom körd på något sätt. Bortregnad. Och rätt värdelös. Augusti är på många sätt en desperat månad. Man ska göra det man inte gjort tidigare under sommaren.

Man ska äta kräftor. Man ska sitta ute i mörkret med vänner och sörpla kräftspad och dricka snaps. Så många ska. Och jag sitter här ensam i min stuga och känner mig rätt nere i skorna. Jag vänjer mig inte vid ensamheten. Under ett halvår bröts ensamheten och jag hade sällskap de där kvällarna när det var en massa ska som man skulle göra.

Nu är det annat. Men jag vänjer mig aldrig ….

Går och går

Postat den

Nu har jag jobbat två dagar efter semestern och jag måste säga att det känns jättebra. Nästan så jag börjar undra om jag verkligen har haft någon ledighet. Allt känns som vanligt. Och det är som vanligt. Väldigt svårt sjuka patienter ska skrivas ut från sjukhusen och vi i kommunen ska planera för deras vård i hemmet.

På det privata planet är det väl lite deppigt och mindre lustigt just nu. Men jag vet att motion är en bra metod mot ångest och depression. Därför går jag. Går och går. Långlånga promenader varje dag med hunden. Och tänker att det onda alltid har något gott med sig. Vi får motion och kondition. Sover bättre och blir piggare på dagen. Har jag tur blir jag också av med något hekto från kroppen.

En nackdel med att promenera i skogen är alla möten med ett av landets farligaste djur, fästingen. Jag som har haft hund i oerhört många år, har aldrig varit med om en liknande fästingsommar. Men, som vanligt har det onda något gott med sig. Vi får mysiga stunder, hunden och jag, när jag ska inspektera hans päls. Även om det jag hittar i pälsen är allt annat än mysigt!

En besvärlig jävel

Postat den

Imorgon styrs stegen mot gruvan igen. Back to work! Måste ju säga att det ska bli rätt skönt ändå. Semestern blev ju inte så bra som jag hade hoppats. Vädret har gjort allt för att sabotera den och jag måste medge att det lyckades det ganska bra med.

Sen har jag fått ungefär en miljon myggbett och det är inte nåt att glädjas över. Karlsloken har också övergett mig och jag står nu mol allena. Igen. Ja, inte riktigt förstås, jag har ju min älskade vovve.

Sen har jag drabbats av en munherpesinfektion som inte är av denna världen. Jag skulle lätt kunna skrämma vilket monster som helst med min uppsyn. Något annat som inte heller gått min väg är reparationen av min bil. Fick nedslag för ett fel på besiktningen och har nu haft bilen inlämnad tre gånger för detta fel. Och det är fortfarande inte säkert att felet är lagat. Så om någon är väldigt mycket expert på konstiga fel hos Renault Modus, så får man gärna säga till.

Har något gått min väg under semestern, kan man ju undra? Ja, jag hade en otroligt trevlig helg i min stuga tillsammans med några goda vänner, sen har jag seglat några dagar i skärgården med yngste sonen. Sen var jag värdinna på karlslokens fest. Då minsann, då dög man. Nej, jag är inte bitter …..

Nu är det hårt arbete som gäller. Fått lite rapporter från bästkollegan som hade tidig semester. Det verkar som om hon har fått slita hund de här veckorna. Väldigt många väldigt svårt sjuka människor får inte längre vårdas inom sjukvården, utan kollegan och jag och ett par till ska se till att de får vård av kommunen istället. Kommunen som lider, inte bara av brist på pengar, utan som också har väldigt få sjuksköterskor och inga läkare. Men avancerad sjukvård ska vi ägna oss åt!

Någonting är skevt och konstigt där, men det får man inte prata högt om. Det har jag gjort några gånger och då blivit allvarligt åthutad och tagen i örat. Jag kan nog aldrig bli den där bekväma arbetstagaren, som nöjd och tacksam går till jobbet. Nej, en besvärlig jävel, det är vad jag är.

Siffror, siffror, siffror

Postat den

Sitter nu med köksbordet fullbelamrat med papper. Jag har varit God man åt en person, som nu anser sig kunna sköta ekonomin själv, därför har mitt uppdrag upphört. Och då måste jag lämna in en slutredovisning.

Nu är siffror inte min starkaste sida. Verkligen inte. Jag tycker att det är svårt och jobbigt med siffror. Hur jag då kunde åta mig ett sådant här uppdrag kan man ju undra, men jag ville nog mest göra en god gärning.

X-maken hade lovat hjälpa till med redovisningen, men nu har han helt tagit avstånd från mig, på grund av min hund, och inte kommit hit som han lovat. Även en annan sak som han hade lovat utföra, kom han inte hit för, så jag är lämnad åt mig själv.

Men jag får fixa det på något sätt. Jag vet ju att allt går, bara man inte ger upp.

Aldrig ge upp!